Tisdag

Idag har jag precis som vanligt jobbat
slutade ett
Å åkte precis som alltid efter jobbet å hämtade barnen
Dem blev som vanligt jätteglada
för Neah vaarde gladheten ända tills vi kom ut på gården på dagis
eller ja tills hon insåg att vi inte skulle stanna där på gråden å gunga
För dte hade hon bestämt sig för
Å det funkar ju inte så bra att man stannar där, å de andra barnen ser oss där ute, för då vill de ju med vara med
Så jag sa till henne att vi skulle gunga hemma på gården
Men dte gick ju inrte så bra
för hoon skulle ju gunga där
vilket resulterade i ett precis som vanligt trotsutbrott
så hon fick sitta i cykelstolen, men skrek å slingrade sig som fan. lyckades nästan ta sig ut
Efter halva vägen hem å väldigt mycket skrikandes
Neah har för övrigt väldigt hög ton, å då menar jag väldigt hög ton
Men iaf så säger Kian då
Ja , tänk om vi 9inte hade någon lillasyter
va?, svarar jag
Han upprepar
Så jag frågar, ja hade du velat lämna tillbaka henne, lite på skoj
Ja hon skriker så mycket, dte är jobbigt
Jo dte gör hon ju, svara jag
Fast jag tycker ju jättemycket om henne, när hon inte skriker
sedan tänker han lite
Eller jag tycker ju om henne jättemycket när hon skriker med
så bra svarar jag, för vet du en sak, jag tycker om dig jättemycket med, å dte gör jag alltid även om du är glad eller arg eller ledsen
Då svarar han
Men jag tycker inte om dig när du är arg,
bara när du är glad å lite när du är ledsen
Sedan tänker han lite till
Eller jo, jag tycker om dig jätte mycket när du är arg med

När vi kom in på gården slutade hon skrika iaf, sedan gungade hon i 45 minuter
medan Kian hjälpte städerskan å städa i trappen å cyklade på sin sparkcykel
sedan fick neah cykla på sin cykel
å sedan ritade vi med gatukritorna
Roligt hade vi iaf


Förstår inte hur man kan ha en sån stor vilja i en sån liten kropp
igår skrek hon å låg å krälade å sparkade på golvet i över en timme
varken jag eller Marcus fick komma nära, för då blev dte värre
Hon krälade in under soffbordet å låg där å skrek tills hon blev hes å sedan skrek hon lite till
Förstår inte hur man orkar
å särkilt inte bara för tat man får ett nej
Håller verkligen fast vid att 1,5 års trotsen måste vara den värsta trotsen
Å neah har ju lite mer än vanligt
men får hoppas att dte är som de säger
lugn som lite- värst i tonåren
inte lugn som lite-lugn i tonåren
Det stämmer på mig iaf, toklugn som liten å katastrof i tonåren

Bilder från igår + lite annat, tex hur mycket hon älskar mat

Var ju tvungen att fota Kians mjölkmustasch med,

Neah hade en av smör;




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0